Nu har det gått ett helt år sedan jag tog mitt pick och pack och flyttade till Gotland. Det sista jag sa var ungefär: vi ses till jul igen då. För Gotland var väl inget för mig? Om jag var skeptisk till vad de här tre åren skulle ge mig och om jag ens skulle kunna klara av att bo här, så har min skepsis bytts ut mot övertygelse nu. Lätt att jag ska bo här tre år, kanske till och med fem år för en masters utbildning.

Efter helgen så börjar skolan om igen. Då ska vi starta med matematik och mekanik. Jag tycker att det ska bli skönt att få använda hjärnan ordentligt igen. Hittills så har det varit mest lekskola, inte så mycket teori med fasta uppgifter och ett facit till allt. Men nu blir det plugg och tentor fram till oktober ungefär. Försöker i skrivande stund få tag i all litteratur som behövs. Det går väl sådär kanske.

Ikväll är det kick-off för oss som ska agera faddrar för årets nollning. För en tjuga får vi käk och dricka. Skönt med studentpriser igen och att Rindi (kåren/puben) öppnar igen. Har saknat stammishaket med alla bekanta ansikten. Gotland har inte varit sig själv i sommar utan alla studenter. Måste säga att jag tycker det ska bli kul med nollning, trots att man redan varit med om en tidigare. Hoppas att de får minst hälften så roligt som vi hade det. Nollningen innebär också att det är ett år sedan jag lärde känna Rikard. Ett år som dödspolare, och ett halvår som pv/fv.

Ska bädda ner mig några timmar till nu, så att jag är utvilad inför ikväll. Är nämligen fortfarande krasslig, trots att jag har elva dar av sjukdom bakom mig. Kanske borde ha tagit Marias råd och gått till läkare och bett om pencillin. Nu känns det lite försent kanske.