På Öjn
Usch vad dåligt det har varit med uppdateringar på senaste tiden. Men nu får det vara nog med det. Nu har jag internet och dessutom egen dator på riktigt. Mys!
Sitter här i Wisby och fryser om fötterna. Egentligen är det väldigt varmt här, men eftersom min käre far föredrar att vädra framför att inte göra det, så drar det lite kallt från balkongdörren... och dessutom regnade det just, så temperaturen sjönk med fem grader.
Nog om det. I onsdags kom vi ut till Öjn och kirrade lägenhetsdealen. Det slog mig ganska tidigt att jag kanske skulle komma att bli lite less mina föräldrar innan de åker hem igen. Och så blev det. Det kan vara otroligt jobbigt att bo så pass trångt inpå varandra i nästan en hel vecka. Speciellt om man är van att nästan spendera alla timmar av dygnet ensam. Jag var egentligen less allting som kom i min väg veckan innan jag for. Allt var svart eller vitt. Mest svart kan jag säga. Packa si, packa så. Vad är det här? Ska du verkligen ta med det där? Men varför slänger du det där? Usch! Helst av allt hade jag velat ha en hel flyttbuss så att det bara var att stuva in alla saker, inte lämna en enda liten pinal hemma, så att man fick sortera efter behag och inte utrymme.
Var på skolan lite grann också, kopierade filmer. Och lite musik. Min musikmapp försvann ju turligt nog. Men då hann Erik få tillbaka sin dator från reparatören innan jag åkte, plus att John kom med en hårddisk fullproppad med välbehövliga toner.
Wisby alltså. Idag var mamma modig. Vi gick omkring innanför muren och till min stora fötjusning stötte vi på ett rättvise-fik. Kaffe och chocklad blev det såklart! Och till mammas stora förtjusning var kaffet det bästa på mycket mycket länge! Sedan, efter lite promenader fram och tillbaka bland gränderna hittade vi vår väg till ett vegan/vegetarian-hak; Effes. Där åt vi buffé och drack kaffe/tea. Hur gott som helst!
Imorgon börjar skolan och imorgon börjar päronen göra sig klara för att åka hem igen. Vet att det kommer att vara skönt att vara ensam i ungefär 5,3sek, sedan kommer jag att känna hur ensamheten smyger sig på.
Maria har smittat av sig. Dumma dig. Hur kan någon överhuvudtaget inte läsa Alex's blogg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar